Polcirkelns mobilblogg


Service
09 februari 2010, 9:57
Filed under: Okategoriserade

Gullkian tvagas:


En annorlunda automattvätt, tvådelad. Borstarna i en del och torkningen en bit framåt. På så vis kan näste man redan köra in och påbörja.


En gång gjorde jag misstaget att ta en Kia picanto under väntetiden. Aldrig mer. Den här ceed’en var nyare än min och 6-växlad. Jag har friktionsdäck – inte bästa valet denna vinter och dubbarna på lånebilen greppade skönt på mina snövägar. Men att ha dom 14 mil motorväg om dagen är ändå inte så avkopplande…

Annonser
Kommentarer inaktiverade för Service


Schnauzerstugan
08 februari 2010, 17:15
Filed under: Uncategorized

Har uppdaterat Runt Schnauzerstugan, för omväxlings skull. http:schnauzerstugan.com

Kommentarer inaktiverade för Schnauzerstugan


Lite trött, kanske
07 februari 2010, 19:28
Filed under: Okategoriserade

Jobbhelgen gick bra, men trött efter mastodontförkylningen är jag ändå.

Idag gick vi åter nära hemma, men nu uppför en skogsväg där en fyrhjuling åkt.

Som alltid. Rulla, snurra, böka. En Ankas härliga liv.
Även här i lina. Dels står det rådjur i parti och minut bakom varje buske här och även om Ankan inte jagar, räcker det att hon skrämmer dem i djupsnön.

Dels är granngårdens islandshästuppfödning avpolletterad och gården såld till en draghundsägare. Oj, vad dom hundarna ylar i kör då och då (stör mig inte det minsta) men risken att möta ett hundspann bidrar till lina och koppel.

Här letar en Anka godis. Jag råkade ha några skivor palsternacka i fickan sedan jag diskret plockat bort ett överflöd som en elev placerat hos våra chinchillor.

Ha, vad häpen min Anka blev… men triggad, för där fanns annat också.

Allt är inte guld som glimmar, men det mesta.

Visst var även en liten schnauzer med, men försök att fotografera något i knävecken ni också!

Kommentarer inaktiverade för Lite trött, kanske


Motigt, men det bättrar sig.
06 februari 2010, 19:38
Filed under: Okategoriserade

Tja, att skotta lite räcker inte – bara att konstatera.

Hundar lastade och en liten svag solstråle bättre humör.

Då kör jag ohjälpligt fast utanför carporten. Tjugo minuter (minst) senare är bilen loss, matten dyblöt och solen i moln. Så någon storkamera blev det icke på den annars rätt bra hundturen.

Nu får hon stå så här, Gullkian, vänd utåt vägen och utan värmande tak. Tills jag skottat klart i alla fall och det dröjer…

Idag (dagen efter, alltså) kom en ny liten solstråle in i det djupt nedisade mattehjärtat i alla fall. Grundad genom en bra dag på Spånga, god matlåda där jag lockade på våren med grillat (dock inte hemkört, lite avigt med utegrillen på i 70 cm snö, ha ha) och en egenhändigt komponerad coleslaw till. Min goda, utan sött som morötter i, eller ananas eller socker eller vad man nu kan hitta för recept. Bara fint riven vitkål, snabbt doppad i kokande vatten och sköljd i iskallt dito, finhackad röd paprika och tomat, majonäs och crème fraîche, salt och svartpeppar efter behag. I kylen över natten. Mmmah! Sommarmat, men jag jobbar till stor del i ett tropikhus…

Bilden ovan visar sen eftermiddagens långtur.

Eftersom den senaste plogaren inte gjort fickor vid skogsvägarna, gick jag hemifrån. Visserligen är vägen liten och smal, men bilar KAN dyka upp, så det fick bli koppel och lina.

Sen tror jag nog att skidåkare och ryttare och liknande underliga ting, skulle få en Anka lite ur balans…

Spårlinan var utmärkt: Ankan rasade av sig ordentligt. Enda kraven var att den inte fick vara sträckt, att hon skulle komma på inkallning samt hålla sig vid sidan vid skymd sikt. Hon klarade av allt detta så bra att jag blev rörd. Röstkommunikationen blir A och O eftersom linan alltid är lös, till skillnad från kopplet, som så lätt talar utan att man vill.

Två linor är dock en för mycket, så de fick turas om. Fast Embla är mest intresserad av att se till att de skendräktiga tuttarna inte blir kalla och snöiga…

Att Arkitekten får sina morgontidningar år efter år, är bara att förundras över. Aldrig någonsin skottar han vid lådorna. Hade jag varit tidningsbudet hade sagde arkitekt hamnat med huvudet före i närmaste snödriva.

Kommentarer inaktiverade för Motigt, men det bättrar sig.


Nu du hunden min
05 februari 2010, 12:28
Filed under: Uncategorized


ger vi oss ut.

Snöskottadet drogs ner till minimum, ett par spår ut och så vallen mot vägen. Får se om det räcker.

Hönsens sittpinnar åtgärdade.


Å så en inköpslista.

Solen tittar fram. Kanske kameran får följa med?

Kommentarer inaktiverade för Nu du hunden min


Om att hitta upp
05 februari 2010, 10:46
Filed under: Okategoriserade

… ur mörkret igen. Jag har haft min beskärda del av elände nu, tycker jag. Mastodontförkylningen var den slutgiltiga stenen i jutesäcken.

Men med den på bättringsvägen – kanske hjälpte gårdagens överintag av C-vitamin i form av askorbinsyra, vad vet jag – så kommer dagens plikter och sköljer över mig och kanske jag orkar idag.

1. Snöskottning: det senaste tjocka blötsnölagret ska bort på något vis.
2. Handla. Måste ju ha mina disktrasor ;o)
3. 2 beror på framgången av 1.
4. Städa. Nja, mycket lågprioriterat.
5. Laga hönsens sittpinnar som av någon mystisk anledning rasat i backen i natt.

Oberoende av 1, 2, 3, 4 och 5 så ska hundarna få sitt.

Än har jag inte överansträngt mig. Jag grundade dagen med detta:


Ett svt-playavsnitt av ”Damernas detektivbyrå”. Jag har läst böckerna en gång i tiden och serien (som jag inte följt) verkar hålla samma mjuka, godmodiga ton om än lite för överspelat av några. Huvudpersonen (bilden) är dock bra.

Kommentarer inaktiverade för Om att hitta upp


Funderingar
04 februari 2010, 10:03
Filed under: Okategoriserade

Däckad som sagt och hundarna är tålmodiga – båda tycker att sänghalmen är skön. De får sitt senare, ingen flunsa, hur allvarlig den än är, hindrar detta.

Läser ditten och datten här på iFånen, just senast om Facebook. Vara eller icke vara.

Jag vill inte vara där! För mig är detta ett pseudosocialt forum. Fast till glädje för många, så jag vrålhatar inte. Bara JAG får vara ifred, så!

Kommentarer inaktiverade för Funderingar