Polcirkelns mobilblogg

Detta är jag! Lycka! Gambrinias två lamm, varav det ena var en ynkepynke från början… men nu så!

Jag fick det jobb jag alltid eftersträvat. Ibland är det mycket tungt, men glädjestunderna är så många!

I årskurs ett ville Fröken minsann veta vad vi ville bli. Alla vill bli läkare, brandmän och sjuksköterskor. Jag…. ville klappa små kattungar….

Precis det fick jag till slut!

Mitt jobb på Spånga Gymnasiums Djurhus är det bästa någon kan önska sig. Framförallt eftersom jag får jobba med de djur som intresserar mig mest: Ladugårdsdjuren.  Tropikdjuren finns där – jag fäster mig, fördjupar mig…. men ändå…. ÅH…. LADAN!

Hemma. Vem är jag härhemma? Inte den där tapetsera-om-jämt-personen. Tvärr.  Inte den där städa-hysteriskt-donnan.  Tyvärr. Nej…. sanningen är den att allt det petnoga hillevigörat på jobbet, knappast syns ett dugg  härhemma. Lat, med andra ord. Überlat till och med.

I sommar måste jag renovera. Alternativet är att flytta till lägenhet och  DET är en omöjlighet. Hur illa det än kan vara och hur illa det än blivit efter denna tunga vinter – här vill jag stanna alltid! Måste på något vis passa ihop det med überlatheten…