Polcirkelns mobilblogg

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson.

Du är kanske ful. Men resten av dig är genial. Någon bättre fotbeklädnad har aldrig funnits. Du är bra till allt. Man ser en sjö – varsågod, kliv i med skorna på. Man ser en stenig botten. Tofflorna räddar badet. De slipade bergshällarna är inga problem – foppan fäster. Man springer fram och tillbaka mellan hönshus och stuga – tjoff vad enkelt att bara hoppa in i fopporna. Så var det detta med det fula. Allt är relativt. Jag såg att senaste skomodet var av typen schollsandaler. De där riktigt tantiga som förknippas med gamla och förvärkta fossingar. Och så nerhasade strumpor till dem. Nä.. kom inte till mig och gnäll om fula skodon. Schollor, passa er – håll er vid er läst.

… efter en dags idog fönstermålning.

I den allra bästaste av Anksjöar, så klart.

Även hundarna till lyst, särskilt efter den varma skogsturen innan. Hallå, svampen, var ÄR ni? (Eller, vadå, torka… det regnade ju flera mm häromdan.) Hm.

Åh fy för hundtvätt, säger matte också. Ankans härligt gyllene gnisterblanka päls blir ful och tråkig i flera dagar. Blank skurtrasa är nog trots allt bättre än matt rosighet.

Sol igen och precis lagom värme, 22 härhemma och runt 18 därute.

Hundarna blev glada, nu var det någon vecka sen sist. Överallt spelade gräshoppor, ett nytt ljud i sommarens tidslinje.

Ängskärklipporna är perfekta hundklippor.

Det blåste rätt bra och det var härligt att bada i vågorna. Jag satt länge på en klipphylla med vatten som sköljde över mig om och om igen.

Så bra hade vi det!

… att när äntligen tummen kommit ur för målning, ja då kommer regnet. Det efterlängtat nödvändiga. Så jag är glad ändå och har ändå hunnit med en hel del.

Vad ska jag vara lat med idag då, tro?

… är små och många helt torra. Förra årets glufsande kommer inte att upprepas denna sommar. Synd!

Smågrodorna är inte längre härskare. Det beror inte BARA på torkan utan på hur det fungerar varje år – de sprider ut sig (och säkert omkommer 90%, men därför är de så många från början).

Kära polkagrissjö – nu är du min igen och nu ska jag bebada dig!