Polcirkelns mobilblogg

Det är mycket Anka i medierna nu för tiden. Risken för förvirrad förväxling kanske kan uppstå emedan hårfärgen överensstämmer något. Dock måste man notera: Ingen Anna(n) Anka dessa ljuvliga mungipor haver!

Det är nog slutbadat för i år, tror jag. Dels känns det inte som någon utmaning längre – har ju redan badat efter att först slagit hål på isen i slutet av november förra året – och dels verkar inte ryggen gilla det något vidare.

Lite synd ändå och ändra sig kan man ju alltid.

MÅSTE bara tillägga: i morse fick jag stå på bromsen inför en stor flock vildsvin som rann över vägen. Jag vet ju att de finns här, spåren är många, men jag har aldrig sett ett enda. De må vara otyg, lite häftigt var det ändå!

Tistlarnas fröställningar är stora och maffiga och talar om att strax är den riktiga hösten här. Längtar dit men inte till mörka, korta kvällar och inte till älgjaktsstarten.

Det har varit en perfekt början efter Expot med tvåornas interna praktik. Allt har gått strålande idag och även måndagseftermiddagen med PRIV-eleverna (=programinriktat individuellt program, elever som ej nått målen men erbjuds ett år av ”prova på och läsa upp” – samtliga av förra årets PRIVARE är nu Np-ettor!) gick allra bäst.

Och under kvällsturen kom en front och temperaturen sjönk från 14 grader till 7 på ett par minuter och det blåste alldeles härligt. Energikick, nästan som vinterbad! Sista biten hem bjöd på en älg och hemma hade hönsen lagt fyra ägg. Så vad finns att vara ledsen över!

Ett belåtet flin blir därför dagens signatur.

Eller Anksjön. Fast det är ungefär samma sak.

Hällmarkerna bakom sjön är vackra.

Lingon och blåbär är gott ihop.

Klickertränade båda hundar att vända sig om och sen sitta på fallna stockar. Ingen match för stengeten här förstås. Men Ankan trillade inte ned VARJE gång i alla fall.

I morse provade jag att koka blommeäggen för första gången. De är ganska små fortfarande -försvinner i äggkoppen -men så gooooooda! Mycket hårda skal och gyllene gula: söndagslyx!

Mitt ute i djupaste skogen, på en sten, sitter jag… eller rättare sagt: det som varit djup skog.

Det ska inte vara så ljust därframme. Vindlande djupaste storskog förväntade jag mig, som alla andra gånger vi gått just här.

Nu är den borta och jag hittar inte någon stig till Trojas vackra lilla björkglänta med allt lingonris. Undrar om den finns kvar eller också huggits ner? Det får jag veta när jag går från andra hållet. Om jag nu gör det. Vill nog inte veta, utan bevara gläntan i minnet.

Innan vi kom så här pass långt, hälsade vi i alla fall på i grävlingsgrytet/rävlyan.

Embla hälsade ordentligt.

Älgjakten närmar sig och ett nytt gömsle var uppställt. Givetvis med utfodringsstället bara några meter bort.

Äsch, nu går vi hemåt – den varma september har visst varit en riktig smekmånad för både knott och mygg.

När svamprensandet känns lite tråkigt, kommer hjälp!

Idag är jag ledig. LEDIG!!!
Sovmorgon ända till sju – nåja vaknade tidigare som alltid men behöver inte skynda med något. Vi trynar nog en stund till, hundarna och jag.

Expoveckan är över – i allafall förberedelserna. I helgen är själva expot och mycket nytt finns att beskåda för besökarna, framför allt det fina utbyggda leguanariet.

Det blev ingen helvetesvecka, eleverna var strålande hela vägen. Men nog är jag trött. Som en Grand Finale fick jag en simpel liten plastbit strax under ögat när jag lyfte upp pappersskäraren på hyllan ovanför mitt skrivbord. Den lilla smällen gjorde ont och nu har jag storskogens snyggaste blåtira.

Så trött var jag ändå, att jag glömde att svänga av för att tanka och när jag skulle åtgärda detta i nästa rondell, befann jag mig hastigt och lustigt på motorvägen till Stockholm igen.

Alla vägar leder till Jet, så misstaget kunde rättas till med liten omväg. På tankstället smet en före i kön IGEN, men det hade han inget för jag nästan frontade hans bil och lät Gullkian vråla sig hes. Vad hade han då annat att göra än att backa undan…

Tänkte sen att nu var jag ju där i stan och kunde lika gärna handla på köpcentret. Hur KUNDE jag tänka så! Fredag. Lönedag…

Handlar hemmavid i morgon i stället…

Det var en ren lisa att komma ut i Anksjöns tassemarker. Hittade svamp förstås, till den alldeles lagoma bajspåsen. Förnumstigt hade jag sagt till Jenny-på-jobbet att det inte var nyttigt att ha frukostmackan i sån påse… en massa giftiga ämnen och ftalater och så. Genast påpekade då den ännu mer förnumstiga Henrietta-på-jobbet detta med mig och svampsamlandet i just såna påsar… hm.

Vi hamnade i en märklig björkskog (för att snabbt byta ämne).

Hittade färsk älgspillning.

Beskådade vildsvinens framfart.

Och landade slutligen vid den absolut stilla och spegelblanka Anksjön.

Så otroligt fridfullt. Fast jäklar vad mygg.

… får man av ett kvällsdopp. Ändå har dagen förlöpt allra bäst med besök av skolborgarråd och överlag duktiga elever. Som pricken över i kom Annie med sin lilla Idun på eftermiddagen.

Jag tycker om märkliga saker – som det här lövet.
Eftersom det blev suddigt, tänkte jag ta en ny bild på vägen upp från sjön. Men då var lövet puts väck så som alla magiska ting.

Men bäst av allt är HEMMA. Det är jag äntligen nu, även om jobbdagen inte är riktigt slut. Några bilder måste redigeras, så att de underbart söta kaninungarna vi fått låna över expot av en elev, får egna skyltar.

Fast först måste jag hänga baddräkten på tork.